När kroppen vaknar i naturen!

Jag har jobbat en hel del i sommar. Och även om jag faktiskt har gett mig själv återhämtning... så har det ändå inte riktigt räckt. Jag har känt det, det händer något med mig när jag är så trött. Min lust blir sval.

Jag har inte blivit sådär spontant kåt som jag brukar. Den där pirriga nyfikenheten inifrån har känts långt borta. Och jag har haft svårare att vara helt i kroppen, ni vet, verkligen känna inifrån. Det har gnagt lite. En frustration, inte stor, utan lågmäld och konstant.

Men igår… igår var annorlunda!

Jag packade ihop mig själv och Milou (min hund och bästa sidekick) och tog husbilen ut i skogen. Och alltså vilken magisk eftermiddag och kväll det blev. Jag kände det redan på morgonen faktiskt. Lust. Pirr. Jag visste att jag skulle vara helt ledig och det kändes i hela min kropp. Bara jag, naturen och inga måsten.

Vi tog en långpromenad. Gick in i skogen. Bara att gå där, känna doften av jord, höra löven susa, se ljuset sila genom träden, det gör något med mig. Det lugnar mitt nervsystem på ett så tydligt sätt. Och det väcker min lust igen, inte bara sexuellt, utan det höjer min livskvalité.

Jag har då och då känt en stark dragning de senaste åren, till att vara naken i naturen. Det finns något så djupt, så uråldrigt i det. En kontakt med urkvinnan inom mig, med kraften från jorden och med mig själv.

När solen började gå ner, hittade jag en stock ute i skogen. (Mossan är annars min favorit, men den lyste med sin frånvaro just där.) Jag satte mig, startade en guidad meditation och bara... lät allt komma. Lät det som ville röra sig få röra sig. Tankar. Känslor. Energi.

Och i slutet av meditationen, kom en så stark känsla.

En lust att klä av mig. Att vara helt naken. Att låta vinden smeka min hud, känna solen filtrera genom trädtopparna och landa på mig. Jag var så uppslukad av stunden, så närvarande. Jag gjorde bara det min kropp längtade efter.

Och det är något så... jäkla härligt. Att vara naken, sexuell, levande, i naturen. Inte för någon annan. Inte för en blick. Bara för mig. För min kropp. För min yoni. För min energi.

Jag kan känna hur kåtheten liksom... virvlar upp från jorden, genom fötterna, genom bäckenet och hela vägen upp i bröstkorgen. Den känns trygg där. Inte hetsig. Inte prestationsbaserad. Bara rå, sann och naturlig energi.

Och det handlar inte om att vilja bli sedd. Jag går inte igång på tanken att någon skulle komma förbi, tvärtom, det stressar mig bara. Jag vill inte att någon ska behöva se om de inte vill. Så även när jag är naken där ute, så kan jag ibland märka att jag tappar närvaron för en sekund, lyssnar, tittar runt... bara för att försäkra mig om att jag verkligen är ensam.

Det är som att den där totala friheten, den är så helig, men också skör.

Jag längtar efter att en dag ha en egen plats. En gård, en skogsdunge, full av lummighet och integritet. Där jag kan vara naken precis när jag vill. Där jag kan låta vinden, solen, jorden – röra mig utan rädsla. Utan att behöva spana över axeln. Där kåtheten får ta plats utan att behöva gömma sig.

Det var gårdagen.

Och idag, bär jag med mig den där känslan i kroppen.

Lust. Frihet. En stark känsla av att vara levande.

Min sexuella energi har vaknat lite igen. Inte för att jag tvingade fram den.

Utan för att jag gav mig själv tillåtelse att vara. Att landa. Att lyssna.

Det är så kraftfullt🙏

Reflektera gärna över, vad är det första som dyker upp hos dig när du läser detta? Blir du pirrig, inspirerad, triggad eller kanske ledsen? Låt känslan guida dig, bli nyfiken på dig själv och varför du känner som du gör, utan att döma!